Efter att ha önskat varje kväll under flera år att jag inte skulle vakna mer och att jag i princip sedan dog av ett getingstick ändrades min inställning. Jag kände att det var något jag skulle göra. I alla fall när jag inte var deprimerad vilket jag var i perioder. Jag kunde bli liggande på soffan i fjorton dagar i sträck och vara oförmögen att ta tag i någonting. Läkarna ville ge mig psykofarmaka, vilket jag vägrade. Jag kände att något var fel i kroppen.

UTBILDNING

Som jag skrev i början av min historia så lärde jag mig tidigt att om jag ville göra något så var jag tvungen att bestämma mig i huvudet för att klara av det. Jag tröttnade fort på skolan då jag inte hade tålamod att vänta. När jag klarat av en uppgift ville jag vidare men var tvungen att vänta på att alla skulle bli klara innan man fick en ny uppgift. Så jag slutade efter nian och började jobba. Senare läste jag på komvux, läste in gymnasiet, utbildade mig till undersköterska och även fotterapeut. Idag är jag glad att jag lyckades kämpa mig igenom detta fast jag mådde så dåligt. Det visade sig att jag skulle behöva utbildningarna framöver.

SKÖLDKÖRTELPROBLEM

En period fick jag ett enormt påslag på min sköldkörtel. Jag blev oerhört stressad och kunde inte sova. Jag var otroligt hungrig och kunde äta middag tre gånger om dagen och ändå rasade jag i vikt. Mitt hjärta slog något otroligt i bröstet så jag var tvungen att äta betablockerare. Det är enda gången jag tagit medicin. Detta pågick över en sommar. Sedan gick sköldkörteln ned till underfunktion istället. Då fick jag helt andra problem.

SJUKHUS IGEN

När jag fick hypotyreos fick jag efter ett tag också järnbrist vilket är vanligt när man har långsam sköldkörtel. Jag kunde inte syresätta mig och blev andfådd så fort jag ansträngde mig det minsta. Har man järnbrist går även pulsen upp vilket naturligtvis förvärrade tillståndet. Jag blev så dålig att jag var tvungen att söka akut när det var som värst. På akuten tog de mig på allvar och lade in mig. Jag låg över natten på medicinavdelningen. På morgonen kom överläkaren på ronden och skickade hem mig som abstinent drogmissbrukare.

TANDLOSSNING

En dag kände jag det som en knöl över en av mina hörntänder. Samtidigt kände jag att mina framtänder var så lösa att jag kunde vicka på dem. Efter ett tag ramlade hörntanden ur. Fruktansvärt jobbigt och pinsamt med en stor glugg efter den saknade tanden. Som tur var kunde jag gå till tandläkaren och få en brygga insatt.

FIBROMYALGI

Inte nog med tandlossning, jag var stel som en åttioåring i kroppen. Hade ont överallt. Gick till vårdcentralen och läkaren kom och sa: Nu vet vi vad du har, du har fibromyalgi. Nähä du, sa jag. Ni sätter ingen diagnos fibromyalgi på mig. Varför då?, frågade läkaren. Jag svarade: Då säger ni bara att: Du har fibromyalgi och det kan vi tyvärr inte göra något åt. Ta 2 Alvedon och gå och lägg dig när det blir som värst. Jag vet att det beror på något, jag känner att något annat är fel i kroppen.

Sen gick jag till vårcentralen med mina bölder som inte gav sig. Då svarade läkaren att jag hade ärvt krokiga talgkörtlar av min mor och far!! De kunde inte så mycket som ta ett prov för att se vad som orsakade dem.

CANDIDA

Vid det här laget var jag nästan knäckt dels av alla symtom dels av alla nonchalanta läkare. Jag fick tips om en homeopat Levin som bodde i Kättilstorp utanför Falköping. Det sades att han var synsk och att folk nästan vallfärdade dit. Jag beställde tid och när jag kom dit satt folk nästan i knäet på varandra i det överfulla väntrummet. När det blev min tur gick jag in och han tittade mig i ögonen och utbrister: Ojojoj! Du är fullproppad med Candida. Jag fick några homeopatpiller med mig hem som inte hjälpte. Jag hade ingen aning om vad Candida var. Jag gick tillbaka till vårdcentralen och sa som det var att en homeopat sagt att jag var fullproppad med Candida. Läkaren sa att det hade jag inte alls, utan troligen harpest eller någon annan svårdiagnostiserad lågvirulent åkomma. Då gav jag upp. Det var sista gången jag sökte hjälp i sjukvården. Läkaren skrev också i min journal att jag vägrade äta både antibiotika och psykofarmaka.

Det skulle visa sig att homeopat Levin ställt rätt diagnos även om hans behandling inte var effektiv. Detta blev avgörande för mig för att hitta min väg till att bli frisk.

Tack för att ni läser / Heléne